Mammas värden är på botten och har inte pratat med henne på hela veckan, hon spyr mest och halsen gör alldeles för ont för att prata, hon kan inte äta..

Jag har hela vägen vetat att det tuffaste kommer på slutet. Har varit lite för lugn nästan som jag gått i nån slags dvala, jag har haft mina psykbryt nån gång då och då men ändå väldigt sansad..

Nu gråter jag och gråter och gråter.. Ligger i soffan och lyssnar på deppmusik. Önskar bara att nån kunde pussa mig i pannan och säga att det blir bra.. Precis som mamma alltid gjort på mig sen barnsben. Det tyngsta är nog att jag inte har pratat med henne. Annars pratar vi 3 ggr om dagen om inte mer.

Mammas sambo tycker inte att ja ska hälsa på henne förrän värdena börjat gå uppåt. Ska tydligen inte va nåt man vill minnas henne vid. Han är där varje dag och jag hjälper till med lillebror.. Men det gör så förbannat ont.. Ja vill åka hela tiden. igga jämte henne och krama henne.. Visa att ja älskar henne.

Det enda ja kan göra är att skicka sms och skriva hur mycket jag saknar henne och förklara hur stark hon är..

Just idag vill jag bara gå under jorden.. Usch.. Har så många tankar ...

Men kom ett mail att jag hade nya kommentarer och en fick mig att reagera, att jag tidigare skulle ha haft en blogg och själv vara sjuk och min mamma var död sedan länge.. Detta stämmer givetsvis inte. Varför jag skulle hitta på något sådan har jag ingen aning om.

Min mamma lever, och är sjuk i T cells lymfom. Hon har legat inne sedan en två veckor. Och håller på med den sista behandlingen som förhoppningsvis kommer fungera som den ska. Min mamma har varit jättestark hela vägen, och har haft sin familj med sig hela vägen. Just nu kan jag inte hälsa på henne eftersom hon är så infektionskänslig då alla hennes värden e på väg neråt efter cellgifterna hon fått 6, 7 dagar på raken. Och jag har en förkylning. Det känns inte roligt alls. Hon har också fått sin stamcellstransplantation. Som verkar gått bra. Det fick hon i onsdags. Jag kontaktade tidningen med den här läkaren och dom var intresserade och publcerade en artiken.. Första sidan i Norra Halland kom hon på. Läkaren har blivit anmäld av sjukhuset själva och jag har även gjort en anmälan till HSAN.

Jag ska försöka få tummen ur och fylla ut mellanrummen i bloggen. Men mamma lever och mår så bra hon kan just nu! och det är det som är viktigt.

Nu är jag inte så anonym längre som jag ville vara. Jag har inte velat att folk ska veta att mamma är sjuk eftersom jag inte klarar av att nyfikna människor låtsas bry sig. Men efter att hon var med i tidiningen vart det ju inte så jätte anomnymt längre :)