Alla barn åkte ner till henne på hennes födelsedag, även min sambo och mina två bröders sambos. Va många folk där för att stötta och fira. Hon var lite bättre och orkade komma upp i sällskapsrummet. Men innan alla andra hade kommit tar hon med mig in på toaletten och säger att det är cancer.. Jag har hela tiden nekat till det och sagt att det måste vara nåt annat, cancer för mig innebär döden.. Jag vill inte. Jag kunde bara säga nej och gråta. Och neja lite till! Hon visste inte om hon skulle berätta för övriga syskon med en gång... Jag gick ut och hon stannade en liten stund med hennes kille på sitt rum. Jag skulle låtsas som inget alls och sprang istället gråtandes därifrån.. Jag visste inte vad denna typen av cancer skulle innebära, hur farlig, hur långt, inget alls. Bara att det är inte bra.

Det är alltså lymkörtelcancer, lymfom.. Finns väldigt många sorter, bra och dåliga... Vi visste inget merän detta.

Hon bestämde sig för att berätta för övriga barn och jag lockade med mig icke släktningarna därifrån så dom fick tid.

Där sitter min lilla mamma med en blodpåse på stativet och nål i armen på sin födelsedag, det gjorde ont i hjärtat så det skar!

Han tog blodprover och undersökte ordentligt. Att nåt inte var bra förstod han men inte vad det var. Hennes blodvärde var väldigt lågt och fortsatte sjunka efter att ha varit och lämnat massa prover i en vecka, så läkarn i våran kommun skickar henne till ett annat sjukhus. Tillslut blev hon så dålig att hon inte kunde ställa sig upp själv och hade hallucinationer. Hon blev inlagd på ännu ett annat sjukhus.. Men först fick hon ligga på akuten i ca 8 timmar !!!! Brist på plats eller personal, vet inte. Men när hon väl kom upp till avdelningen var alla super bra iaf!

Dom skyndade efter blod för att ge henne men mycket som skulle stämma med grupper och antal blodkroppar eller hur det nu var gjorde det svårare. Mer förståelse för detta sen.

När jag lämnade min mamma i det rummet den gången hade jag i huvudet att det är ingen fara, det är ett virus. Lugnt! Mamma var vettskrämd.. Kanske inte så konstigt heller, hon höll ju faktiskt på att förblöda. Dom kunde fortfarande inte säga vad det var, men dom hade sina misstankar från början då hon blev remitterad till det andra sjukhuset.