Mamma blev kvar på sjukhuset och prover efter prover togs. Hon fick göra benmärgsprov och operera ut körtlar m.m Det tog hårt på henne men hon höll sig uppe förvånadsvärt bra tycker jag !

Provsvaren på benmärgen var nog värst att vänta på, det kändes lite som leva eller dö ögonblicket där.

Och så kom det , och det var så bra det kunde vara, vilken lättnad.

Sedan väntade man på körtelsvaren, och det tog sin tid trots begärt akutsvar. Den hade skickats vidare en gång till. Och dom krävde en till och denna gången fick dom ta en från halsen, den första var tagen från armhålan.

Denna skickades också ner på akut svar och nu väntade vi på svaret, vilken typ av lymfom har vi att göra med. Jag har läst så mycket jag kännt jag orkat med.

Svaret kom, nu har jag hjärnsläpp och minns inte alls namnet på det. Men det positiva är att den går att bota. Det negativa är att man behandlar den väldigt hårt vilket gör att man mår skit.

Cellgifterna påbörjas..